Nyårsafton

....eller vi hade i alla fall tur med maten...

[...här hade jag skrivit en ganska lång text om det förhatliga oavbrutna smällandet som tvingade oss att flytta vår hund hemifrån och som fick mina öron att skrållas i sju timmar and counting...]

Men det om det. Mannen frågade i något skede om vi har nåt Nyårsmys. Det hade vi inte. Vi åt till och med rester tidigare idag. Men jag började fundera och leta recept medan jag ammade och likt Cajsa Wargh kan jag ganska stolt presentera detta:

Crépes med räkfyllning [klicka]

Pecannötspaj [klicka] med kaffe (trots att timmen var sen)- såå mycket godare än den ser ut, men sööööt!

Bordssällskapet var det minsann inget fel på. Notera dessutom att han har övergett newborndelen och numera sitter i det som kallas baby set (tssss, kunde den inte fått heta nåt med stora pojkar kring halvåret?)

Den nya leken för veckan är att hoppa fram och säga bu. Eller hoppa fram och hoppa fram, det räcker att knycka lite på nacken. Och man kan säga vad man vill. Han skrattar och skrattar och skrattar. Har aldrig varit så rädd att nån ska skratta ihjäl sig förr. Så för att få den glada minen på bilden ovan sa jag helt enkelt bu. Hoppas det aldrig går över.