26 april 2014

Tiden rusar!


De här veckorna har sonen tagit enorma kliv framåt. Vi hinner knappt med i utvecklingen, än mindre blogga om det. Det sista är lite synd, det hade varit fint att ha en detaljerad dagbok att gå tillbaka till.

Den här veckan har det hänt speciellt mycket känns det som. Vi bytte liggdelen på vagnen till sittdel. Där kändes det redan som om vi tog ett enormt kliv från bebis till barn. Idag var vi dessutom och köpte ny bilstol. Han var klädd i jacka och häftig mössa (inte den på bilden), inget babyaktigt där heller.

Vår lilla slacker vet ju att ordna det bekvämt för sig!
Han babblar mycket även om vi inte förstår några ord ännu. Det som kanske rusar mest är det motoriska. Så sent som för två veckor sen utvecklade hade han en helt egen kombination av ålande och stötvis krypande och kom sig fort fram. Nu i slutet av veckan har han börjat gå enstaka steg med gåstolen eller en vanlig pall som stöd framför sig. Och nu har också krypandet lossnat. Hittills har han krupit 3-4 "steg" men sen tröttnat och lagt sig ner på mage eftersom det går snabbare.

I början av månaden testade vi att cykla med honom och det gick bra. I samma veva fick han också en egen gunga ute på gården. Gungandet har vi fortsatt med nästan dagligen men det har inte blivit fler cykelturer ännu på grund av kalla vindar och framförallt en rejäl förkylning.



Men som sagt, han tar sig ivrigt fram trots att han är krasslig. Det är härligt att höra på hans ljud och andning då han utmanar sig själv med skräckblandad förtjusning. "Når jag den andra stolen med handen så att jag kan gå över till den? Vågar jag släppa?" Kanske man borde lära sig av honom att lite oftare göra sånt man nästan inte vågar och hela tiden testa sånt man inte kan?

Grabben som bara vill stå stå stå och växer ur sina kläder så det nästan syns.
Jag känner mig så lyckligt lottad som får vara hemma med honom hela dagarna och följa hans utveckling. Det är en ynnest att få vara ledig så pass länge som vi får i vårt land- även om man inte direkt shoppar loss och sitter på restaurang under tiden. Men inget är värt mer än att få vara hemma med min son. Och självklart njuter jag av att slippa jobba också nu när temperaturen stiger och jag vet hur varmt och kvavt det blir på jobbet. Och stressen före sommaren går också riktigt bra att vara utan.

1 kommentar:

lille A sa...

Ljuvligt!
Jag vill bli frisk o komma o hälsa på DIREKT! Alldeles för länge sen vi sågs!!!