Säkert finns det många åsikter om det här också men det är vad jag har läst. Så här gjorde jag min lilla brödsats (en halv "vanlig" deg).
Jag blandade
- 3 tsk (en halv påse) torrjäst
- 6 dl vetemjöl (behövs mer!)
- ca 1 dl morotspuré (min egenlagade som jag fortfarande har massor av i frysen men inte vet om går åt nu längre) Kan uteslutas, men tänkte att brödet kanske blir saftigare
- 4 dl vatten (ca 42 grader)
Jäs degen en halvtimme, rör om så luften går ur och jäs igen. Hade tänkt jäsa en halvtimme till men det blev nästan 50 minuter. Ta upp degen på bakbordet och knåda. I det här skedet insåg jag att jag hade för lite mjöl, lade nog till 2-3 dl ännu.
Det att jag plattade till den jästa degen och att jag knådade den ganska länge var för att göra brödet mindre smuligt. Vi får se om det lyckades. Gjorde allt helt enligt eget huvud och "saker jag tycker att jag läst nångång".
Jag formade bullar som jäste ännu en liten stund på plåten medan ugnen värmdes. Vanligen gräddar jag i 200 grader. Nu fick jag för mig att det skulle vara lägre så jag hade 175 grader. Tyvärr glömde jag helt att kolla klockan men de var nog inne minst 20 minuter.
Det blev 15 ganska små brödbullar. Ännu tror jag att en hel är för stor för honom att äta. Jag kommer nog inte att klyva dem som vanligt heller eftersom ytan blev lite seg trots att jag försökte packa in dem i handdukar för att bevara mjukheten. Kanske var det för låg temperatur och för lång gräddning. Ska testa att skiva som om bullen var en minilimpa och se hur det funkar.
Mysigt meditativt brödgnag. Inte ofta man får ha honom stilla i famnen i tio minuter och inte ofta nån mat är värd att hålla i och gnaga på lika länge. Känner mig lite stolt som premiärbagare. I bakgrunden ser man den illgröna babygungan. En utmärkt plats att placera lilleman då saker ska in och ut ur ugnen. Han är himla snabb nu. Och nyfiken!
Igår testade jag ett recept på osötad babysaft och den blev faktiskt så god så vem som helst kan dricka den. Åtminstone jag tyckte inte den var sur alls. Lite förvånande faktiskt. Jag har några påsar svarta vinbär i frysen, glömde att styckfrysa dem så de funkar inte att ta några i gången och äta i morgongröten som jag hade tänkt. Nu fick jag annan användning. Jag hittade receptet här. Ändrade lite eftersom jag inte förstod vitsen med citronen.
Kokade drygt 600 g svarta vinbär (frusen vikt) i en liter vatten. Tillsatte två skalade ekologiska äpplen i bitar. Lät allt koka upp och sen småputtra i en timme. Ställde in i kylen över natten eftersom jag inte orkade/hann ta hand om den igår. I morse silade jag saften färgglatt och hällde upp i isbitsfack. Jag vet inte exakt när han ska dricka saften så jag tyckte det var bäst att kunna ta fram bara lite i gången. Jag gjorde också tre isglassar med utspädd (men lite stark) saft. Blir spännande att testa dem på honom.
Smart att låta grabben smaka saft för första gången i sitt liv strax efter att han fått på sig en ren body som han inte använt så mycket och som jag just gladde mig åt att var fin... Muggtekniken är inte fulländad tänkte jag skriva men problemet var väl snarare att han lät en del rinna ut ur munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar