En underbar dag!

Det finns bra dagar och så finns det fantastiska. Idag har det varit en sån dag. Vi har gjort en massa olika saker och allt har varit toppen! Visserligen var Noa vaken väldigt tidigt. Nu förstår jag vad alla som förfasat sig över klockflyttandet har menat... Men vi hade ändå en mysig stund på tumanhand. Jag steg upp med honom så att pappa skulle få sova ut.

Efter frukost klädde vi på oss för promenad. Ungdomarna engagerades för att packa ihop studsmattan...

... och placera ut gallren runt fruktträden. Många små detaljer man ska minnas då man har hus och trädgård, men det tar sig!

Sen marscherade vi ut i skogen. Roligt att få ha pappa med som omväxling! Han har bråda tider på jobbet på vardagarna. Jag önskar så att Noa ska ha kvar den här glädjen i att röra på sig och vara ute i naturen. Kan inte säga att jag hade det själv i barn- och ungdomen, men hela vardagen var i alla fall mer rörlig då än nu. Lätt att bli sittande med allt möjligt i dagens samhälle. Hoppas han fortsätter dra ut oss sen när han blir lite äldre också!

Jag vet inte hur vi ska ta oss ur den här roliga grejen jag introducerade för honom i veckan- rutscha på stenen. Det kan nog vara förödande för hans kläder i längden... Han brukar få åka två gånger, sen är han nöjd att springa vidare på annat. Men jag är fascinerad över att han minns varje gång och rusar fram till stenen och vill upp. Med lite snö blir det lite bättre glid.

Och så detta gående! Att han orkar?! Igår satte jag stegmätaren på honom på skoj. Han gick över 1000 steg före frukost och drygt 4000 med morgonpromenaden. Sen fick han vara utan.

Vi lämnade pappa och hunden hemma och gick en extra sväng så att Noa hann somna i vagnen. Så vackert ute idag! Under tiden bytte pappa och tonårstjejen till vinterdäck på båda bilarna. Tack för det!

På eftermiddagen när det började skymma promenerade vi iväg till gravgården. Nytt barn, nya seder. Han ville förstås gå igen. Tur att det var gångbana nästan hela vägen.

Ibland fick vi honom ändå övertygad om att ståplats kan vara helt okej också. Jag får lite Titanicfeeling när han står sådär och spanar. Ni vet den här scenen.

På gravgården gick vi in i skift. Jag väntade utanför med Selma. Sen gick jag in med mannen och tände ett ljus för våra tre änglar och ett för alla våra släktingar som vilar någon annanstans, min mommo och fammo, moffa och faffa som jag aldrig hann träffa och K:s släktingar. Fint att det finns en gemensam plats.

På väg hem satt Noa i vagnen hela vägen och jag sprang med honom största delen eftersom han var både trött och hungrig. Efter lite mat var han ändå redo för bastubad och sen blev det våfflor som storasyster stekte. 

Sen nattade jag honom och låg och myste och slumrade mellan varven i över en timme. Pappa fick en värdefull filmkväll med tonårsdottern, lite därför jag höll mig undan också. Och så på kvällen kom det lite snö. Den har jag dock inte orkat gå ut och fota så vi får nöja oss med en bild från första snön, 24 oktober.

Over and out! Nu får jag krypa ner i sängen med mina Älskade. Åh, vad jag är rik!