Bloppis- ljudböcker!

Nu kör jag igång lite försiktigt med Bloppis, dvs bloggloppis. Håller på och rensar i mitt arbetsrum och idag plockade jag ut de här. Jag har en hel låda med loppisgrejer från förr, men orkar inte fota mer just nu. Sen har vi en massa vi har tömt ur förrådet också, men det får också bli en annan gång.

Den som inte har lyssnat på en ljudbok har missat mycket. Själv har jag hört kanske 100 och jag äger minst hälften av dem.

De här tänker jag dock skiljas från. Tyvärr äger jag ingen kassettspelare längre och vet inte om jag nån gång kommer att skaffa en. Några av kassettböckerna kunde jag ändå inte skiljas från, de är helt enkelt FÖR bra. De här är inte dåliga heller, men jag måste göra rum för nytt och har för många böcker för att hinna läsa/lyssna på alla igen.

Klicka på boktitlarna för att få veta mera!

• Borkmanns punkt av Håkan Nesser, 6 kassetter
• Den stora sömnen av Raymond Chandler 5 kassetter, mer info!
• Chocolat av Joanne Harris (på engelska), 2 kassetter
• Natt i Venedig av Donna Leon, 6 kassetter
• Nonsensnoveller av Stephen Leacock, 3 cd-skivor (den första fattas, men det är separata berättelser så ingen berättelse är halv)
• Naken ängel av Ann-Christin Henscher, 11 cd-skivor (har för mig att jag höll med om kritiken på adlibrissidan angående författaruppläsningen, men så dålig var boken inte!)
• Darling Jim (ej på bild), av Christian Mørk, 9 cd-skivor+mp3skiva

Meningen är ju inte att jag ska bli rik på gamla saker, jag vill rensa lite och göra mottagaren glad så jag tänker mig en femma för de två sista på listan (cd-böckerna) och 3 euro för de andra. Helst säljer jag till nån jag kan leverera tå face-to-face för jag är så dålig på att få saker postade (har vissa vinnare fått erfara). Men allt går! :)

Som en OS-vinnare!

Skor som fått vara med... Tur att jag tänkte före och inte tog mina nya fina turkosa.

Jajamensan! Idag sprang jag lika fort som en OS-vinnare, jag ljuger inte! Det var skönt, det var lätt, det var roligt, avslappnande och alldeles alldeles underbart.

Hemligheten? Ja, för jag springer inte ens i mina vildaste intervallspurter ens så snabbt som en maratonvinnare springer de drygt fyra milen. Men det var ändå OS-vinnare jag hade i tankarna och som fick mig att hålla rätt fart. En OS-vinnare som gör sin långsamma segerrunda med flaggan om axlarna, vinkandes till publiken. Vi snackar låååååångsamt. Så långsamt så det var jobbigt i början, benen kändes som sten.

Jag och min man har nämligen studerat den utmärkta löparboken "Löpträna- roligare och effektivare" och där står det att om man vill bränna fett ska man springa lugnt, men länge. Och bränna fett vill man ju! Pulsens ska hållas under 140-150 (beroende för maxpuls, men så var det för mig).

Jag lånade alltså mannens pulsmätare och var på väg att ge mig ut, med spänningshuvudvärk pga möjlig åska. Just då kom regnet. Jag tog en tupplur istället och fick samtidigt konstaterat att min vilopuls faktiskt ÄR låg, 46 som lägst. Inte konstigt då att det känns jobbigt när jag är stressad och har en vilopuls på 80 och ingen förstår vad jag gnäller om...

Sen fick jag ringa mannen och kolla vad man ska göra när man har avlidit och inte har nån puls längre. Med en knapptryckning var den tillbaka! Skam den som ger sig, regnet hade upphört, men molnen var hotande. Jag tänkte att jag ska ju bara dit och hem igen och sen blöta ner mig i duschen. Jag stack iväg, men fick vända då jag glömt mp3-spelaren, utan underhållning skulle jag kanske inte orka springa så långt.

Men sen bar det av på riktigt. Jag bytte ut Volbeat mot Jack Johnson. Det säger en hel del om temposänkningen. I början var det svårt. Jag tyckte inte jag sprang fort, men fick ändå en puls på 165. Det tog en kvart och många insaktningar innan jag kom in i den rätta lunken, men sen flöt det bara på. Jag sprang i den underbara naturen vid Molnträsket, men förlängde rundan med en naturstig och en större väg som vi gick i helgen.

Efter regnet var det lite halt och lerigt, men eftersom jag lunkade så pass sakta var det inget problem. Det var bara i slutet av skogsstigen, där skogsmaskiner kört sönder stigen som det var ett flera hundra meter långt lerhav. Där tillät jag mig att gå största delen. Efter det var det grusväg. Det som var intressant var att de två gånger jag sprungit i snabbare tempo på samma ställe har det känts som en evighet innan jag kommit fram till sjön, nu blev jag förvånad hur snabbt den dök upp. :)

Jag var aldrig riktigt andfådd, visst kändes det att jag gjorde nåt, men samtidigt kändes det som om jag när som helst hade kunnat stanna och sjunga solo. Min runda tog entimmeochtjugominuter! 1:20 alltså! Om förutsägelserna stämmer förbrände kroppen fettreserver i 20-35 minuter! Kanske ännu mer eftersom jag ätit ganska lite kolhydrater idag.

Om det här är vad som krävs är jag gärna med. Jag skulle kunna springa mycket längre i det här tempot. Hade kanske gjort det redan idag om det funnits mer fin natur. Hade inte lust att springa i bebyggelse och på asfalt efter min sköna skogsbana. Asfalt behövde jag bara springa på de första och sista 400 metrarna. Det finns många sätt att förlänga på de där skogsvägarna och det kommer jag nog att göra nästa gång eftersom den ena delen var så lerig och sönderkörd.

Nu måste jag bara skaffa mig en egen pulsklocka också....

ps. Jag har ingen aning om hur långt jag sprang, jag gissar på kring 10 km, men det spelar ingen roll. Jag jagade ingen tid heller. Det var nästan det skönaste av allt- att det varken var stress eller prestation. Det är ju jag själv som väljer hur jag vill tänka och hittills har jag kanske jagat prestationer lite för mycket!

Snabbröd

Ibland vill man ha nåt snabbt och gott till kvällste:t eller lyxa till det med nybakat till frukosten. I Clina Svenskons underbara blogg hittade jag en variant på lite nyttigare scones. Jag nyttade till det ytterligare idag då jag bytte ut vetemjölet till halvgrovt speltmjöl.

Blanda

• 2 dl havregryn
• 2 dl spelt (eller vete om man vill)
• 1 dl frön (jag tog solrosfrön)
• 2 tsk bakpulver
• 1/2 tsk salt

Rör i

• 1 dl riven ost
• 50 g smält smör
• 2,5 dl mjölk

Klicka ut på en plåt, kosistensen är ungefär som havregrynsgröt. Grädda 15 minuter i 225 grader. Jag antar att eftersom de är bakpulverbröd är de inte så intressanta att spara, men till imorgon bitti ska de väl klara sig. Det blev 8 stycken så de gånger barnen är hemma brukar det inte bli några förvaringsproblem ;)

Älskade prinsessa

Selma, fotad av mannen med mobilkamera

Gårdagen innebar stor oro för underbara Selmahunden. Det började med att hon spydde i förrgår kväll och fortsatte spy rejält flera gånger under natten och ännu en gång på förmiddagen. Hela dagen var hon lite trött och undvek att vara med oss.

Sen blev det ännu värre när vi var på kvällspromenad och hon hade diarré som dessutom såg blodig ut. Hennes långa päls på bakbenen var full av blodig avföring så vi vände genast och gick hem, trots att Selma själv inte såg så lidande ut.

Där spolade vi av henne och sen ringde jag jourhavande veterinär. Det borde jag inte ha gjort. För det första kunde hon ingen svenska och sen hade hon en ostoppbar svada. Efter en knapp minut hade jag fått veta vad jag behövde men hon fortsatte mala på, snabbt och rabblande och utan att andas (lät det som), så jag hann aldrig få en syl i vädret. Försökte avsluta flera gånger, men hon tog om samma saker igen (tror jag). Jag hann inte förstå hälften av vad hon sa eller uppfatta vilka slags mediciner man kan ge, om de är receptfria osv.

Efteråt grät jag och frågade K om det är nu det börjar. Är det nu det går utför? Vi försökte bjuda henne kokt ris som veterinären sa och som vänner rekommenderade, men hon vägrade äta.

Sen letade jag på nätet och hittade en massa ofarliga orsaker till både uppkastningar och lös mage. Och att man inte alls behöver rusa till veterinären alls (hon jag pratade med sa att jag förmodligen kan vänta till imorgon) utan att det går över av sig själv.

Sen fick jag veta av en vän på facebook att Frolic (som Selma fått en hel del av) ger både lös mage och röd avföring. I natt var Selma ute en gång vid 4-tiden. Det har inte varit så ovanligt det sista halvåret, speciellt nu i sommar går hon ibland ut och bara lägger sig ner för att det är svalt. Vi följde inte med och såg vad hon gjorde (det var tillräckligt jobbigt att ragla till dörren och släppa ut henne).

I morse var hon mycket piggare och gladare, men fick inget ur sig på morgonpromenaden. Sen åt hon i alla fall lite ris och drack glatt en massa vatten. Vi åkte iväg och köpte fisk och kokade, den har hon ätit ännu gladare. På kvällspromenaden var hon precis lika ivrig som vanligt, även om det bara kom en väldigt ljudlig prutt. :)

Det känns sagolikt underbart att ha fått tillbaka gamla goda Selma, även om gårdagen säkert kommer att ligga och gnaga, hon är ändå 10 år nu :-/ 

Liten blir stor

Idag gjorde jag för första gången på flera månader (?) mitt favoritprogram med hantlar. Jag insåg redan under första varvet att det var för lätt. Jag trodde att jag hade hantlar som vägde 3 kg. Jag hämtade mannens större som väger 5 kg. Det var betyydligt tyngre, men gick ändå. En övning klarade jag bara 5  repetitioner av, men de flesta klarade jag 8, 10 eller 12 så jag var nöjd. Tidigare har jag gjort 3 varv med 12 repetiotioner med 3 kg. 

När jag skulle fota hantlarna märkte jag att de små är bara 2 kg och kom ihåg att jag brukar ha handledsvikter på 1 kg också, dem orkade jag inte leta efter idag.

Men alltså, övning ger färdighet. Jag har under sommaren gjort lite andra övningar med 8 kg:s kettlebell så något har väl hänt. En del av de här övningarna skulle gå att göra med kb också, men verkligen inte alla.

Rapsfält

I serien kameratömning... Vi gläds över att det odlas raps (ryps?) på två åkrar bredvid oss. Det är så gult och vackert. Här samma åker två olika dagar. Kulna moln på det ena (12.7), aningen av en regnbåge på det andra (22.7).

Arbetskompis

En dator vars skärm borde putsas!

Selma höll mig sällskap då jag satt ute och jobbade igår. Det är lite knepigt det där, när det är tillräckligt bra väder är det nästan för soligt för att se nåt på skärmen. Boken om hjärnan är bara med som papperstyngd då det fläktade så förskräckligt. En liten bit framåt kom jag. Mer idag! Jobba jobba! 

Det är i alla fall jätteroligt att se att jag faktiskt har nått fina resultat med min musikterapi. Nej, nej, mina adepter har nått fina resultat. Hjälp, vilka framsteg vissa har gjort. Kanske det blir en avhandling av det här i alla fall. :)