13 juli 2010

Ängel


Alla andra föder småungar, gullungar, rackarungar, knyten... Jag får bara änglar. Och ännu är det inte avslutat. Har en natt i ensamhet och sen en dag på sjukhuset som jag fasar för. Förhoppningsvis blir det inte lika hemskt som förra gången då vi hunnit längre. Men egentligen har det ingen skillnad.

Vårt barn finns inte mer.

3 kommentarer:

Ulrika sa...

Hej och KRAMAR till dig, jag är nog rätt bombad, hade ingen aning om vad du varit med om. Pylade o hulkade så jag höll på att kippa av skrivbordsstolen nu när jag läste om era änglar och såg bilden. Barnet ser precis ut som vår lilla Molly i håret och så dedär underbara små skinkorna och så bara istället för att ni oxå sku behöva få behålla era ungar så...änglar!! Önskar dig kraft, tålamod och sinnesfrid. Du verkar otroligt stark mitt i stormen, kram igen och LYCKA till.

Fru Tallund sa...

Tack! Inte kan man ha koll på allt...

Tredje gången nu i april så det börjar kännas som om det inte är meningen.

Ulrika sa...

Förbaskat oxå!! Men det behöver INTE alls vara kört. Det vet ni förstås om. Fast hur länge orkar en kvinna (förstås mannen också) få bakslag av såhär grundläggande knivknäckande sort, det är ju frågan. Och hela dramat utspelar sig i egen kropp, men utan påverkningsmöjligheter. Välvilja från Värnum.