Personal peptalk

Stackars läsare, nu kommer ännu en joggblogg... Men jag vet inte om det skulle vara mer intressant att läsa om renbäddade sängar, snabb dammsugning, middag gjord på rester och en hel del slöande vid datorn. Men det är fritt fram att låta bli att läsa...

Nåväl, jag brukar försöka pricka in min träning då K är på hockeyträningar (sonen spelar och han är en av tränarna). Det är ganska många gånger i veckan, speciellt när matchsäsongen börjar. Idag hade jag tänkt mig gym, men det är söndag så gymmet öppnar först kl 14 och då slutade hockeyträningen. Jag bestämde mig för att ta en löprunda istället och se om jag klarar av hela 5 km:s rundan på egen hand.

Eftersom jag varit så glad och stolt hittills ska jag nu redogöra för hela kampen ;) Siffrorna är den ungefärliga tiden, ibland bara gissad.

1.08

Märker att jag glömde ta med mig mp3-spelaren som skulle underhålla mig, men ids inte vända.

4.00

Redan alldeles för varmt, det har ju varit kallt flera dagar så jag trodde t-shirt och tunn vindtät jacka skulle behövas. Knöt jackan runt midjan. Nycklarna skramlar och studsar i fickan.

5.00

Försöker andas på pilatesvis för att orka bättre. Långa inandningar genom näsan och utandning genom munnen. Det funkar bra, men jag låter som ett gammalt godståg.

6.00

Börjar redan känna mig trött, funderar på om jag inte ändå ska gå lite idag. Det får jag väl om jag vill. Bestämmer mig för att springa 10 minuter först i alla fall.

7.00

Nu vill jag stanna! Kommer ut till första bilvägen som ska korsas, det kommer en bil och jag vet att de inte stannar, trots skyddsvägen. Jag vänder snabbt åt höger och börjar jogga på bilvägen, korsar vägen när bilen kört förbi. Hoppsan, där struntade jag i ett lysande tillfälle att få stanna. :)

10.00

Har sprungit uppför en backe och känt doften av rosor, försökte andas lite tystare eftersom jag mötte en pojke på cykel :) Nu går det neråt och det är grusväg igen och natur omkring mig. Jag börjar med nedräkning tills halva vägen är nådd.

17.00

Plötsligt har jag passerat halva tiden, jämfört med min förra runda.

20.00

Nu skulle jag verkligen vilja stanna och gå en stund. Gör en avancerad matematisk uträkning. Första gången jag vilje stanna hade det gått 7 minuter, efter det orkade jag springa 13 minuter till. Nu är det inte ens 13 minuter kvar... Tja, inget hållbart resonemang, men det fick mig att orka vidare.

Sen kom jag ut på asfalt igen, passerade ett hus där K:s bekanta och T:s bästis bor. En orsak god som någon att springa fortfarande. Sen tog det inte länge innan jag kom ut på VÅR väg. Nu var det bara 800 meter hem. Fånigt att sluta nu. Dessutom tyckte jag att jag låg bra till med tiden.

28.00

Jag ser huset och ökar automatiskt farten

30.00

Jag inser att jag har chans att slå mitt rekord och ökar ytterligare.

31.00

Kommer in på gården på jämna minutrar. Förra gången sprang jag på jämnt 33. Jag har klarat varvet själv och förbättrat tiden! :)

Never ever give up! Lärde mig ännu en gång hur mycket som sitter i hjärnan och att den kroppsdelen är förbaskat lat, men kan övervinnas! :)