Jag har hållit på med Arne Dahls superspännande deckare den sista tiden. Har under jullovet läst den åttonde boken "Mörkertal". Efter den förbjöd jag mig själv att läsa följande och tog istället itu med en bok från biblioteket. Jag läste om boken i nån tidning och där stod det att den skulle ha så suveränt vackert språk. Boken har fått massor med beröm och sägs vara en riktig nobelpriskandidat.
Tydligen är jag inte riktigt på nobelnivå i mitt läsande, för ännu efter 80 sidor tyckte jag den var ganska tråkig och funderade på att sluta. Jag märkte inte heller något av det ovanligt vackra språket. Samtidigt tänkte jag att jag borde kämpa mig genom lite "svårare" böcker också. Så nu har jag läst den. Mestadels på nyårsafton och nyårsdagen, kanske jag läste de första sidorna i förrgår? Den var ganska annorlunda, ibland kändes den slarvigt skriven, för plötsligt var vi i ett annat land utan att det berättats och jag var tvungen att googla för att få reda på var.
Samtidigt var den lärorik, den handlade om så vitt skilda länder som Mali, Elfenbenskusten, Libanon och Haiti. Folk från dessa länder berättade sina historier från stridigheter i andra länder och kämpade tillsammans med tillvaron i Haiti. Vet inte om jag kan säga att det var en fantastisk bok, men jag ångrar inte att jag tog mig igenom den.
Här kan man läsa mer om boken. Det är förresten jättepraktiskt att man numera kan kolla på nätet om böcker man vill läsa finns på närliggande bibliotek, så slipper man (läs jag) spontanköpa dem...
Kanske jag borde gå vidare till en fransk bok nu då och bli riktigt internationell. Lyckligtvis översatt till svenska dock!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar