Köpenhamns klagomur

Utsikt från Runde Tårn, i mitten Vor Fru Kirke, domkyrkan

Jag har beklagat mig en del på facebook redan men ska göra det här också så har jag det undan sen och kan vara sprudlande positiv i ett snyggt inlägg med fina foton. :)

Ikväll när jag var ute och åt satt jag bredvid en man (amerikan?) som var en riktig klagmåns. Det fick mig att tänka till lite. Låter jag sådär ibland? Han ville ha nåt som inte var stekt och servitrisen berättade om några saker, men dem gillade han inte. Till slut tog han snörpigt en lax som egentligen var förrätt, men som då inte var stekt. Jag tänkte börja skratta när den kom in lite finurligt packad i en glasburk med patentlock. Ett kul sätt att duka, men han såg chockad ut. Han åt och sen när han var klar frågade servitrisen om allt var okej och han sa "I'm starving". Men hallå, man kan ju byta ställe då om det inte finns nåt på menyn man gillar. Sen ville han ha dessert och fick menyn. De hade 3-4 olika. Han frågade vilken som var servitrisens favorit och hon pekade på chokladfondant: "Oh, but that's chocolate" sa han då. Skit på dig gubbe och stanna hemma och ät!

Nåja, mina egna klagomål. Eller ska vi snarare säga saker som inte gick så bra. Den som inte vill läsa kan ju hoppa över. Men jag vill ändå skriva det i min egen dagbok, som detta är. Det är ju sånt man kan skratta åt efteråt, också en del av resan liksom.  Redan avfärdstiden var inte så genomtänkt. Planet gick 6.20 så jag steg upp klockan 5. Jag minns inte vilka valmöjligheter jag hade, men jag hoppas det inte bara var för att spara pengar. Nåja, det var ingen farlig sak, jag borde väl lära mig att lägga mig i tid såna här gånger.

Vädret var inte det bästa i Köpenhamn. Det var kyligt redan på morgonen, men sen regnade det nästan hela dagen. Jag brukar sucka åt folk som klagar på vädret, men när man är och turistar är det inte kul. Bilderna blir tråkiga, allt blir vått, jag hade paraply, men sen skulle det knölas in nånstans då jag gick in i en affär och det gjorde jag ofta...eftersom det regnade... Bland annat lyckades jag blöta ner och förstöra (?) tre fina mappar.

När jag äntligen skulle ta mig till hotellet efter en hel dags spring måste jag först till tågstationen för att  hämta väskorna. Jag var då en bit bort och det ösregnade så jag tänkte ta metron. Kartan jag hade var usel med sån information, men jag köpte en biljett, skulle ju ändå åka till hotellet med buss sen (med samma biljett). När jag tittade på kartan vid metron såg jag att den inte gick till tågstationen. Skumt. Det trodde var standard. Nåja, lyckligtvis gick det s-tåg från samma station (pendeltåg?). Jag gick tillbaka i regnet till samma ställe jag passerat. Där fanns spår 3 och 4, men det fanns ingen info om vart de gick. Sen såg jag en annan skylt om spår 1 o 2 som flyttat pga ombyggnad och där fanns en flygplanssymbol. Jag gick tillbaka i regnet, halvvägs till metrostationen och via konstiga tunnlar till rätt spår.

Nästa tåg som skulle komma gick till Karlskrona. Kändes lite konstigt, men det var ju åt rätt håll så jag klev på och åkte en station. :) Jag hämtade ut väskorna och tryckte in datorväskan i resväskan som därmed blev jättetung. Utanför letade jag efter bussen till Kongens Nytorv, nära mitt hotell. Det var nr 15. Jag hittade rätt hållplats och det kom en buss och jag klev på utan att tänka på att en linje går åt två håll. Jag hade ju ingen aning om hur bussen skulle köra, men i början kändes det rätt. Sen svängde den mer och mer fel, men trötta jag tänkte att den går väl i cirkel och passerar min hållplats från andra hållet. Det tog ett bra tag innan jag insåg att for all I know kan den köra 15 km utanför stan också. Så jag klev av, glad att slippa den ryckiga bussen, med en hastigt inbromsande chaufför.

Bara att byta sida av vägen och vänta på ny buss. Vid det här laget hade det tickat många minuter (av de 60 som biljetten gällde) från köpet av biljetten. Bussen kom genast, men den här chauffören var helt galen. Han tutade hela tiden åt framförvarande buss, eller om det möjligen var en av de många tusen cyklisterna. Och han körde minst lika ryckigt. Jag försökte följa med på kartan, för det fanns ingen info om hållplatserna i bussen (älska Stockholm!). När jag visste att vi var ganska nära steg en massa folk av och jag började fundera. Man såg inte ännu torget, men jag fick en känsla och skyndade mot dörren och hann ut- det var rätt!

Sen fick jag börja dra den tunga väskan flera kvarter. Det hade varit helt okej på en vanlig trottoar, men i cykelstaden har de slät asfalt åt cyklarna och en blandning av stora plattor och kullerstenar åt fotgängare. Hipp hoj. Passerade en hållplats som var mycket närmare, som jag inte vetat om. Nåja, jag kunde ha tagit reda på.

Det största bakslaget kom i morse då jag vaknade redan kl 7 med huvudvärk. Jag orkade inte stiga upp och ta nåt piller och inom en halvtimme hade värken utvecklat sig till migrän. Jag spydde lite, tog en värktablett, spydde upp den när den var lagom upplöst och spydde sen en tredje gång. Jag försökte sova och ställde väckarklockan så nära stängningen av frukosten som möjligt. Tog en snabb dusch (hu vad jag kallsvettas med migrän!) och stapplade till frukost 9.30 och kände först då hur yr och skakig jag var. Folk trodde säkert jag var bakis. Jag tog en mugg kaffe (som jag faktiskt klarar av med migrän), bröd utan pålägg (orkade helt enkelt inte), lite äggröra och en yoghurt.  För den som brukar ha migrän låter det säkert som mycket, men jag ville ju ha nåt att klara mig länge på och hade planer på att bli bra så fort som möjligt. Satte mig vid ett bord och åt två tuggor äggröra. Märkte att det går inte alls och funderade på att fråga om jag fick ta med mig allt upp på rummet. Märkte att det klarar jag inte av, så jag bara steg upp och gick. Tog med mig bröd, kaffe och yoghurt. Nån tittade lite konstigt, men ingen stoppade mig. Åt lite på rummet, men sov sen. Sov till klockan 12 och kände mig ganska bra. Åt resten av frukosten, gick via matsalen och tog en kopp kaffe till (det står alltid framme) och kom mig iväg ut på stan.

Sen dess har det varit bra. Nu har jag skrivit av mig tråkigheter, så nu får jag ägna resten av tiden åt shoppingfynd, god mat, fina vyer och annat skoj. Huvudvärk har jag ännu, men den ska jag sova bort och imorgon ska jag ha ännu en bra dag. :)

När jag laddade in foton från kameran hittade jag en annan "tråkig" sak. Den första toaletten jag äntligen hittade igår morse/förmiddag efter att ha varit nödig länge. Handikapptoaletten i Vor Fru Kirke. Tydligen omklädningsrum och duschrum för nån? Golvet var alldeles blött så jag fick sitta med väskan i knät, wc-stolen var ganska ofräsch och lukten obeskrivlig. Men hade det här varit mitt enda badrum hade jag säkert sölat ner lika mycket. I kyrkan satt en gammal hemlös tant och sov. Jag blir så ledsen då jag ser sånt, samtidigt är det svårt att veta vad man ska göra. Det är ju bra att de tas emot av kyrkan i alla fall. 

...med fotografen själv på bild.