Över grenar och stenar

Jag känner mig ganska dum just nu, men samtidigt nöjd. Hittills har jag bara sprungit på vägar häromkring och inte egentligen tyckt om det. Helst skulle jag vilja springa för mig själv i skogen eller annan fin natur. På midsommarhelgen fick jag det nästan, men det var ändå en väg där det körde bilar och folk cyklade och gick. Men mest natur och inga hus.

En annan gång sprang jag en dryg kilometer på en spånbana, men det var lite trist med en så fin bana. Häromveckan sprang jag en liten bit i skogen där vi brukar gå med Selma, det var kul att hoppa över grenar som låg kvar efter trädavverkning, men kort för att bli en runda. Det blev dessutom en extra effekt av att jag hade musik i öronen som fick mig att känna mig som om jag blev jagad i en actionfilm. :)

Nu kom jag på att vi har en lång naturstig nära oss. Vi gick ju faktiskt där för tre år sen. En enda gång, men ändå. Ikväll begav jag mig ditåt. K följde mig med Selma, men sen gick de hem, medan jag sprang in i skogen. I början kantades vägen av blommor. Det var ett bra spår, men ändå inte för slätt och fint, lagom mycket utmaningar med rötter och stenar. Lite spännande var det eftersom jag inte var helt säker på om jag sprang rätt eller om jag skulle bli tvungen att vända. Men jag kom ihåg rätt och sprang genom skogen (och på slutet längs sjön/träsket!) på en dryg halvtimme, så det borde vara kring 5 km, sen hade jag en bit kvar hem också. Sammanlagt blev det 40 minuter joggning och 6.600 nya steg på stegmätaren. Om jag lyckas kalibrera min löparklocka kan de förhoppningsvis börja mäta sträckor också.

Nu ser jag ingen orsak att springa nån annanstans än här. Jag fick vara helt ensam och ostörd. Såg några män som troligen var på väg att grilla nåt vid sjön. En annan positiv sak med den här rundan är att det var när vi promenerade här i september 2009 som vi bestämde oss för när vi skulle gifta oss, ett halvår senare :)

Min egen bild från september 2009, mera blommor idag!