27 oktober 2013

Umeåresa, musikal och vilodag!

Idag kan man verkligen säga att jag helgat vilodagen och det var välbehövligt. Har några intensiva, roliga, jobbiga dagar bakom mig. I torsdags åkte jag med min mamma och äldsta syster för att hälsa på lillasyster med familj som bor utanför Umeå. Båtfärden gick bra, Noa sov största delen av tiden och då han inte sov fanns det två extra famnar för honom.

Vi åkte via Ica Maxi (blöjbyte och matning på toaletten), Jula och Willys och åkte sen hem till syster yster. Skönt att bara ta det lugnt hemma hos resten av kvällen. Vi avslutade kvällen med att äta tårta och fira svågern som fyllde år.

På fredag morgon följde vi kusinerna till skolan och åkte så småningom in till stan. Första stoppen var dock Coop Forum (kaffehamstring) och en trevlig husgeråds- och presentaffär på andra sidan stan som jag för tillfället glömt namnet på. Där bunkrade vi julklappar. Eller jag pekade och systrarna handlade. En julklapp fick jag faktiskt också med mig och den är jag mycket nöjd med. Eftersom jag ger den till min man får jag också njuta av den själv. :)

På slutet var Noa ledsen så jag fick toalettnyckeln för att byta på honom. Fick dock inte ner skötbordet trots flera minuters kämpande så jag gav upp och bytte på toastolen. Provisoriskt, men det gick. Sen fick han mat också. Inne i stan var det stört omöjligt att hitta parkering. Två parkeringshus var fulla och hela kajen och flera gator söndergrävda. Det slutade med att mamma och jag blev avsläppta i centrum och systrarna åkte iväg för att hitta parkering.

Jag började på Lagerhaus som var den affär jag helst ville till. Där köpte jag en del presenter. Gick till Åhléns och köpte två böcker till halva reapriset. Fina fynd! Också de var julklappar eller presenter. Under den här tiden gick mamma runt med Noa i vagnen, men när jag hittade dem hade han just vaknat och grät. En kvinna tittade in i vagnen och sa "Oj oj vad arg man kan vara". Roligt. Vi gick till Frasses för att dricka kaffe och mata honom. Det är egentligen en hamburgarrestaurang men låg närmast. Höll på att inte alls rymmas in med vagnen mellan borden men det fanns ett lite rymligare utrymme där vi fick plats. Noa fick mat och blev glad. Jag fick stor mugg med förvånansvärt gott kaffe och åt en proteinbar. Blöjbyte igen. Denna gång på rangligt skötbord som sluttade väldigt. Men det gick.

Sen åkte vi hem. Låter som en kort tripp men det gick ändå flera timmar. Hemma packade jag mina väskor, vi åt underbar tacogratäng och småningom blev det dags att åka till båten. Vi var ganska få som skulle åka med såg det ut som. Jag hade inga andra planer än att slappa i hytten eftersom jag var trött. Hade kostat på oss en daghytt (med soffor och inga bäddade sängar) eftersom vi skulle komma fram elva på kvällen. Skönt med lugn och ro.

Det blev inte så lugn och rofylld början. Först bar jag in bilstolen och lyfte ut Noa så han fick ligga skönare på soffan. Märkte sen att det var lite svårt att få in vagnen. Hjulen rymdes just och just in genom dörren men efter lite lirkande gick det. Sen tog det stopp. Dörren var i ena hörnet av hytten och inte rakt framför gången mellan sofforna. Det här gjorde att vagnen helt enkelt inte fick plats. Jag tänkte först försöka lyfta den uppåt, men insåg att den inte skulle rymmas mellan sofforna heller. Vi snackar smått. Lirkade ut vagnen igen. Hela den här tiden grät Noa och blev mer och mer hysterisk. Han hade gråtit ända sen vi började gå ombord på båten.

Kom på att jag självklart måste plocka sönder vagnen, men fick det inte heller att lyckas eftersom det inte var vår vagn utan en lånad. Jag har gjort det förr men nu var jag stressad. Till sist plockade jag in alla väskor i hytten tog Noa i famnen, lämnade vagnen foajén (utanför baren, yey) och gick tillbaka till infon med panikskrikande son. Frågade om de har nån hytt där det ryms in en vagn och han sa att alla hytter är lika små. Jag väste (nåja) att det borde framgå när man bokar. Han log lite och sa att jag kan få en invahytt (såg väl hur desperat jag var). Jag tackade och gick. Förde Noa till nya hytten och sen tog det alltför länge att flytta över alla saker, fick gå tre gånger eftersom vagnen var lite halvt isärplockad. Ville ändå inte bli beskylld för att panta på två hytter.

Sen gick jag ändå inte ner med första hyttnyckeln utan matade honom först. Jag känner fortfarande i kroppen hur hemskt det kändes av stressen och av att höra hur panikslagen Noa var. Säkert inget farligt egentligen men det var det då. Kände mig som världens sämsta mamma som lät honom ligga där och gråta så fast det bara rörde sig om någon minut. Efter maten skulle jag lite snabbt och enkelt föra ner den oanvända hyttnyckeln. Men då var infon redan stängd och det stod att infon skulle finnas i butiken, men den hade inte ännu öppnat. Smart! Jag gick till cafeterian och förklarade åt en som knappt förstod svenska att jag ville lämna in en nyckel. Hon sa hon skulle skicka dit nån så jag gav till slut nyckeln åt en jobbkarl som kanske sköter landgången och sånt. Nåja inte mitt ansvar.

SEN var det bara lugn och ro i hytten. Läste bok, matade, myste och lyssnade till sommarprogram och Noa var glad och lugn hela vägen. Dock mest vaken. Somnade först en dryg timme innan vi kom fram. Stuvade ner alla mina saker i vagnen igen men ville inte gå ner för tidigt eftersom han  inte är så förtjust i att sitta i bilstolen. Hissen ner var liten, rymde exakt en mamma och en vagn när vi väl kom oss in. Fick ingen hjälp att hålla upp dörren fast det gick en ur personalen förbi men jag tänkte att nu är vi ändå nästan hemma. Alla hade tydligen gått av båten och landgången var indragen och höll på att knytas fast (med snöre!). Mannen ur info kom rusande och sa till landgångsmannen att det kommer en till så vi blev utsläppta. När jag gick mot terminalen tittade jag lite förvånat på klockan. Den var fem över ankomsttid, jag hade varit på plats tre-fyra över. Stängt?! Märkligt! Men hem kom vi ju.

Lördagen kan sammanfattas i matlagning, musikalen Fighting Star på Wasa Teater och middag för fem av mina tidigare studiekamrater. Roligt men jag var fortfarande trött efter resan. Och kanske lite uppskakad efter hemfärden. Konstigt att jag orkar så lite nu när jag vant mig vid att bara sitta hemma. Idag har jag därför passat på att vila medan Noa sovit. Brödbakning har jag ändå hunnit med. Avslutade kvällen med stickning, Solsidan och Jonas Gardell i Helenius hörna i tv. Nu dags för provsmakning av brödet. :)

Edit: Brödet blev en liten besvikelse. Lite lite degiga inuti men ändå för ljusa på ytan och lite småsega (fast det ska kanske surdegsbröd vara). Ändå gräddade jag dem i evigheter. Googlade nu och insåg att jag hade haft för kall ugn. 250 grader och vattenånga ska man börja med. Nåja, man lär sig. De var ätbara ändå.

2 kommentarer:

lille A sa...

ja hoho vilken hemresa ni hade! Så hytten var så liten att vaknen inte ens sku ha rymts in..!?! Nåja ni överlevde ;) Du får tänka på det där;om man inte dör av det så blir man starkare av det!! Syster yster hade ju åxå en rätt äventyrlig hemresa från Luleå..! Skönt att det inte hände nåt värre då ma o jag bilade runt! Var nog rätt trött efteråt. Men superkul var det att få umgås!!!! Kram!!

Fru Tallund sa...

Det är ju en sån där grej som man inte förstår efteråt varför det kändes så jobbigt, men just där och då var det faktiskt lite panik. Men det blir väl det när nån man älskar gråter så hjärtskärande och när man själv är trött...