I did it!

Sofia, jag tog dig! :)

Eller vi gjorde ju det, men jag är inte lika imponerad över maken eftersom han är mer van. Jag sprang 10 km i upp- och nerförsbackar och folkträngsel. Det var jättekul! Vi stannade en gång, det var uppe vid Sofia kyrka, för att ha drickapaus, eftersom vi ändå hade med oss flaskor vi hade fått före start och inte hunnit dricka. Men det hade inte behövts.

Backen upp till kyrkan är 400 meter lång och stigningen är 40 meter. Tjolahopp! Första halvan var kantad av blinkande portar med blå pilar som liksom visade vägen, upp upp upp. På andra sidan kurvan var det mörkare, med bara en massa marschaller som lyste upp vägen. Det gick trögt, men det gick framåt ett steg i taget och sen var det plötsligt klart. Och efter det gick det ner igen.

Det hände mycket längs med banan. Det var sambarytmer, bluesband, jazz, gospelkör, orgelspel och allt möjligt. Publiken var inte lika stor som jag hade väntat mig, ordet folkfest har nämnts  och visst var det folkfest, men inte varje meter av banan ;) Hejaropen var desto gladare och man fick verkligen energi att springa. Roligast var de som stod vid 1 km och ropade "När är ni framme? Snart är ni framme!!" :)

Vid starten spelades Kentas "Just idag är jag stark" från 1979och alla sjöng med, eftersom texten fanns på en skärm.

Just idag mår jag bra

Jag förs framåt av kraftiga vindar

Just idag är jag stark

Just idag mår jag bra

Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan

Och det är skönt att den äntligen kommer

Väntat så länge på just den här dan

Den ger lust när den kommer.