Snart dags!

Bilden är från ifjol och lånad härifrån.

Snart smäller det, nedräkningen närmar sig 0, men det smäller inte exakt då den nollar eftersom jag inte visste min exakta starttid då jag gjorde nedräknaren. Men i alla fall. Det är dags! 10 km med 30.000 andra runt vackra Söder, fullt med happenings liv och stoj. Och backar!

Jag har tränat, men vet inte om jag är helt redo. Framförallt har jag inte tränat nästan alls i backar, eftersom det inte finns några här. Men lite ska väl gå på jävlar anamma och feelis också! :)

För övrigt är jag såå på hugget nu att fortsätta träna, men framförallt att äta mera rätt efter att ha blivit intervjuad av den personliga tränaren (via jobbet) och testcyklat. Min kondition ligger över medeltalet (yey!), men det gör ju vikten också. Det där med att skylla på kraftig benstomme kan jag glömma (om jag nånsin gjort det), för efter en skelettmätning konstaterades att jag skulle kunna väga 55 kg... Visserligen om jag var spensligt byggd, nu har jag i alla fall kurvor och behag att skylla på. Men 67 kg skulle vara den övre gränsen. Man kan ju säga att det är en bit dit.

Tränaren var dock väldigt trevlig och förstående. Hans attityd var (utan att han sa det högt) Okej, här är du nu, men det kan vi göra något åt. Han frågade vad jag skulle vilja förändra för att kunna säga att jag har jättebra hälsa (mot bra som jag kryssat i idag) om ett år. Jag sa vad jag vill ändra på och det kändes som om vi gjorde en deal där och då.

Precis vad jag behöver, någon som tror på mej, men vill att jag ska visa bättre resultat i vår (för att jag vill det). Amen och halleluja, utan att överdriva! För NU VILL JAG!!!!