x.jpg)
Det blir fortfarande inte så mycket bloggat. Jag fotar med tanke på bloggen och skriver minneslappar över saker att skriva om men ändå blir det inte av. Funderar på att ta ett riktigt race och spotta ur mig en massa inlägg och tidsinställa för flera dagar framåt. :)
Fortfarande funderar jag på hur mycket jag vill lägga ut av bilder på sonen. Har en tanke att "ännu går det medan han är liten", men hur ska man sluta sen om man börjat? Och när? Samtidigt som det känns lite obehagligt är det ju lite sån världen är idag. Det vimlar av foton.
På bilden sitter Noa i Stokkestolen. Råkade hamna i roligt avslappnat läge så han blev fotograferad. Igen... Klädkombinationen är också lite rolig. Han hann somna i "dagkläderna" så jag drog bara av honom jeansen och drog på ett par mjukare byxor. (Jeansen köpte jag på loppis för en ynka euro och jag gillar dem mycket och har använt dem ofta, eller Noa då...). Det här är morgonen efter. Färgglatt visserligen men kanske inte en mönsterblandning i min smak. :) Vet inte om jag gillar eller inte gillar mönstret från Ivana Helsinki.
Han börjar redan vara ganska stor i Newborndelen. Jag skrev om den i det här inlägget. Är verkligen glad att vi köpten den för det är mysigt att honom med i samma höjd som vi andra vid matbordet. Ibland sitter han också där och tittar på då jag jobbar med något i köket.
Tillbaka där jag började: Hur ska man tänka när man bloggar om barn? Noa kan ju inte själv välja om han vill medverka eller inte. Det finns ju dessutom en massa faror på det stora stygga nätet, men hur mycket händer egentligen? Vilka faror är reella? Känns som om det bara finns en massa faror att ta ställning till, som besprutade grönsaker, giftiga plastsaker och så vidare.
2 kommentarer:
bra fråga, speciellt som säkert ingen kommit på nåt definitivt svar! det finns ju folk av båda extremer - såna som plåtar sina barn i alla möjliga situationer och lägger ut precis allt på nätet och sen läste jag om ett par som t o m valde namn åt ungen innan hon ens var född så att hon inte skulle kunna spåras alltför lätt på nätet, plus registrerade alla domän man kunde på just det namnet (facebook, twitter, wordpress etc).
När vi fick första ungen så hade vi allt öppet, det var liksom inte så många mänskor på nätet då trots att det bara är 10 år sen, så detk ändes inte så läskigt. Det enda vi inte gick med på att lägga upp var nakenbilder på ungen (som lätt kan användas i fel syfte av skumma typer). Sen när vi adopterade drog vi en annan gräns, speciellt efter att det började komma anonym kritik på nätet (gällande frisyrer). Nu har jag ingen aning, kör på magkänslan! mina barn är lite äldre nu så dom kan mer bestämma själv om dom vill vara med eller inte och oftast vill dom visa upp nåt dom har gjort på bloggen vilket känns ganska oskyldigt.
tror inte det är så jättemånga reella faror om man är rätt så mainstream och inte bloggar om nåt speciellt eller har en unge som sticker ut alltför mycket eller alltför många bilder på ungen utan kläder på.
Tack Ninette! Det är lite så jag tänker också. Visst finns farorna där, men hur stor risk är det att nån skulle välja just min blogg?
Skicka en kommentar