Ensamma mamman

Bilden är nästan en månad gammal redan,men också idag har det ätits kokta morotsstavar

Nya utmaningar på gång. Tidigt i morse (tidigt för oss i alla fall) körde jag mannen till flyget. Han ska vara borta på jobb till fredag kväll. Vilket innebär att jag är ensam hemma med sonen för första gången nånsin. Det har inte ens varit en hel dag förr om jag minns rätt eftersom han jobbar hemifrån i vanliga fall.

Att gå på morgonpromenad ensam med hund och vagn var inget nytt även om K för det mesta är med. Men idag hade det snöat en del trots några plusgrader så snön klibbade fast på hjulen och gjorde att de låste sig emellanåt. Bra träning för mamman!

Sen kom nästa "motgång". Efter att ha sovit i vagnen omkring fyra timmar i sträck de senaste dagarna vaknade han nu efter kanske tio minuter. Typiskt! Men jag såg att han var trött och gick en liten runda till så han somnade om. Han sov drygt två timmar. Men jag prioriterade helt fel och satt och surfade under tiden och då rinner ju tiden iväg utan att man hinner med. Fick inget vettigt gjort med tanke på att vi får besök imorgon.

Men på tal om vagnpromenad. Jag vet inte vad det är med folk här i vår by. Alla, precis alla utom vi envisas med att gå på högra sidan av vägen. Vad är det för sätt? På vänster sida ska man ju gå. Lagom kul sen när det kommer nån emot på en smal och krokig väg (naturligtvis i den farligaste svängen) samtidigt som man kämpar med vagnen i snön och försöker hålla reda på hunden och man samtidigt (förstås) möter en bil också. Och sen orka se sur ut fast det var han som var på fel sida?! Det händer hela tiden men har blivit så tydligt nu när vi har så pass brett ekipage.

Sen lunkade vi på. Åt länge. Jag skippade puréerna idag eftersom de ändå inte smakar. Han fick kokt rödbeta, kokt morot och pastasnäckor idag. Allt i plockvänligt format. Jag vet inte hur mycket han fick i sig men han plockade länge. Det hade ju varit enkelt att titta på golvet men nu har vi en hund som städar fortare än man hinner med. ;) Ja, sen drog han omkull mitt stora mjölkglas också. Igår var det en mugg vatten. Den gången lite olyckligt rakt ner i en skarvsladd så vi fick se att säkringarna funkade som de skulle... Hunden städade även mjölken.

Sen var det lite vila igen- Dock kortvarig. Jag hann inte alls dammsuga. Funderade väl mest om jag skulle våga. Och så åkte vi och handlade. I samband med det insåg jag hur mycket hjälp jag ändå får av andra i huset hela tiden: Jag kom hem, rusade in med frysvarorna och lämnade resten på trappan. Rotade fram reflexväst, koppel och kallade på hunden. Vid det laget grät Noa i bilen. Jag hämtade honom, stuvade honom i vagnen där han inte alls ville vara men fick honom lugnad då han fick sitta. Det var helt nytt i hembyn. Enda gången han suttit i vagnen var en stund i Stockholm i december. Nu satt han stum och storögd under vår vanliga runda. Sen gick vi in och jag var tvungen att helt sonika lägga honom på golvet för att ta av mig skor och jacka och sen klä av honom. Men då var han solskenet själv och låg och skrattade. Jag kunde utan problem plocka in i kylen efter att ha klätt av honom.

Sen var det gröt och jag fick en enormt god pizza. Kändes som det godaste jag ätit på länge. Noa hade också god aptit och satte i sig tre (!!) grötportioner. Ändå ville han omedelbart ha mjölk också så jag hoppades att han var trött och skulle somna fort. Inte så fort som jag hoppats, men tidigare än vanligt. Till slut fick jag skypea med mannen och det var härligt. Vet dock inte vad det var för blekt och tråkigt fruntimmer som syntes på den lilla skärmen i nedre hörnet... Efter en halvtimme vaknade Noa och fick komma med och skypea. Inte världens bästa idé men roligt för pappa att få se honom. Sen matade jag honom igen så han somnade.

Nu borde jag ju sova själv också, men ville sammanfatta dagen först. Jo, jag klarade av att duscha i morse också. Och har tvättat en maskin kläder och förberett maten tills imorgon. Så jag tycker nästan jag fick med beröm godkänt. Det är nog lättare när man är i det än det verkar när man tänker på det. Eller nåt. Min formuleringsförmåga känns inte på topp nu. Jag är fullt medveten om att jag har skrivit som i en lågstadieuppsats med en massa Sen och Sen och Sen. Men det får ni stå ut med! Over and out!

Tillägg: Och visst vet jag att det här är ett litet problem. Så här har de flesta mammor det hela tiden då mannen jobbar utanför hemmet. Och sen finns ju alla ensamvårdare. Och jag har ju dessutom bara ett barn. Men det är ju hur man är van. Hur som helst är det hälsosamt att vara ensam. Alla gånger jag tänkt "jag gör ju allting själv" kommer på skam nu då jag faktiskt gör allting själv. Jag gör ju verkligen inte allting i vanliga fall. ;)