Sagt och gjort! Jag bytte om och gick ivrigt ut till min cykel. Den var totalt insnärjd i en sönderblåst presenning. Tog inte mer än 5 minuter att trassla ut, men då klockan passerat 22 orkar man inte riktigt med sånt. Sen märkte jag att det var alldeles för lite luft i däcken, trots att jag känt på dem och tyckt de var okej för bara nån dag sen. Vi har ingen vanlig simpel pump utan en som fick mig att hämta maken igen- han måste verkligen älska mig, för han lämnade hockeyn igen. :) En stund senare var jag på väg i alla fall. Och sen var det bara bra!!! Jag cyklade ett hjärta.
Jag cyklade järnet. Kämpade i uppförsbackar och vilade endast i nerförsbackarna. Försökte undvika att krocka med en knasig mås. Spanade in lättfångat stöldgods, susade genom mystisk tunnel och övade mig att inte köra vilse på nybyggda områden. Såg vägs ände. Passerade pastellkvarteren, kände ljuvlig doft av stock. Hade underbar solnedgång i ryggen, slirade i lera och trotsade farthinder. Masserade samtliga kroppsdelar på nygrusad väg. Spurtade i högsta växeln i sista uppförsbacken. Formulerade en bloggtext i farten. :)
Saldo: 11 km på 34 minuter. Medelhastighet 19,41 km/h. Schysst cykelpremiär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar