Mysiga och märkliga möten

Klicka på bilden, den kommer mer till sin rätt då.

Jag fortsätter med den här dagen, även om bilden är från kvällspromenaden igår kväll. Det är intressant med människomöten. Vissa gör en glad, andra förvånad och ytterligare några gör en ledsen, arg eller besviken. Idag har jag bara stött på de två första sorterna.

Jag träffade en försäljare som jag inte visste kände mig, men som hälsade som på en bekant och pratade länge. Visserligen om sina produkter, men det var ett trevligt samtal. Jag har nämligen det "problemet" att jag "känner" en massa folk, dvs vet namnet på många som jag inte alls vet om de har lagt märke till mig eller minns mig från ett eller annat sammanhang. Blir nästan glad när nån som bara är vagt bekant känner igen mig också.

 Jag träffade en som berömde min löpning och som framhärdade trots att jag sa att det inte är så märkvärdigt och att jag springer så långsamt. Jag träffade en glad försäljare med en alldeles underbar dialekt som höll låda mer än hon behövde, men jag hade inte bråttom nånstans så det var bara roligt.

Den som förvånade mig var försäljaren som bara satt kvar på sin stol då jag ville köpa en sak. Jag fick packa ihop den själv och det fanns inga påsar. Sen satt hon ännu kvar när jag plockade fram pengarna som jag funderade om jag skulle kasta mig över bordet för att nå hennes hand eller bara lägga ner pengarna på bordet. Inte direkt otrevligt, men som sagt förvånande. Hur tänkte hon? Var det hennes första marknad? Nåja, hon reste sig till hälften och nådde min sedel. Tur för henne... :)