Det slår aldrig fel. När jag fastar finns det mat överallt, men det är väl så världen (här) ser ut. Det pratas om lingongrova i tv-reklamen, mannens rostade rågbröd har aldrig frasat mer och vilken tidning jag än bläddrar i är den full av recept. För att inte tala om nätet...
Men det intressanta är att jag inte längtar så mycket efter kakor eller godis. Just nu känns vanlig mat och kanske en och annan smörgås med mycket sallad och grönsaker som världens godaste. Och det är ju så jag ska fortsätta.
Jag har suttit och läst lite om upptrappningen och hur lite jag faktiskt ska äta de första dagarna. Men det spelar ingen roll, det kommer att kännas ljuvligt att få äta och tugga igen. :) Imorgon efter lunch är jag halvvägs i fastan och på fredag få jag sätta tänderna i de första blåbären och grönsakerna.
Räknade förresten ut idag att en dagsdos består av ca 400 kalorier, så det är ju inte konstigt att jag känner mig lite svag ibland. Om nån funderar på viktminskningen kan jag berätta att jag på 3 nedtrappningsdagar och 2 fastedagar gått ner 3,2 kg.
4 kommentarer:
hang in there! vet hur det känns när man försöker hålla sig borta från något speciellt - sitter du i kassan en sån dag/vecka/månad så är det klart som korvspad att dina kunder köper bara sånt som du "inte" sku få äta :D
Tack för peppningen, det kan jag behöva! Idag satt jag på ett möte där alla drack kaffe och åt antingen en munk/wienerbröd eller en smörgås. Positivt i alla fall att jag blev mest sugen på smörgåsen. Själv sörplade jag te och druvsaft.
Jag måste ha något fel, men jag blir i princip aldrig sugen på godis/kakor/bullar, men visa mig en god macka!
:-/
Kära Helena, det är inget fel, det är en ynnest! Det löjliga är att jag oftast hellre äter en smörgås också, men jag TROR att jag vill ha sött.
Skicka en kommentar