Jag fortsätter att glädjas när det går bra med springandet. Idag var jag på gymmet och sprang en hel halvtimme, yey! Jag hittade på ett nytt koncept. Hade bra musik i mp3-spelare och sprang en låt i gången, först 8 km/h, sen 9 km/h och till sist 10 km/h. Sen samma sak från början igen, sammanlagt tre varv eller 9 låtar.
Dels är det lättare att springa till musik än till ljudbok, jag får mer pushning av rytmerna i musiken. Dessutom märkte jag att jag inte ger upp så lätt. När jag bara stirrar på klockan "tillåter" jag mig att stanna eller sakta ner fortare. Men nu när jag hade bestämt att jag springer en hel låt skulle jag baske mig göra det också. Även om det rätt ofta kom en refräng till när jag tänkte att nu är väl låten slut så jag får sänka till 8 igen. :)
Mer musik på runorna alltså! Jag avverkade 4,4 km på 30 minuter och hade en medelhastighet på 8,9 km/h. Jag förstår inte riktigt varför det är svårare att springa på löpband än ute. Det finns ju ingen motvind eller uppförsbackar (om man inte väljer det), kanske det bara är så mycket tråkigare så att jag inte riktigt ids...?
Bildtexten är riktigt bra tycker jag, jag hajade faktiskt till då jag läste den. Varför inte passa på att göra det min kropp klarar av nu, medan den kan det. Jag vet ju inte om jag är i springskick om 30 år, eller ens 10... Jag läste också en kommentar i Topphälsa: "Människan har två gångarter, varför inte använda båda?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar